Tofflor och pedagogiska ambitioner

Efter denna extremt långa tystnad (min symaskin har varit nästan lika tyst, men bara nästan), tänkte jag försöka mig på att vara lite instruktiv och pedagogisk. Vilket kanske egentligen skulle vara smartare för något man sytt fler gånger än två. Nå här kommer ett försök:

ATT SY SMÅBARNSTOFFLOR

Mönster:

Rita av barnets fötter. Ladda sen hem mönster från http://www.tackyliving.com/, förstora till lagom storlek. (eller utgå från mitt schematiska här och rita ett noggrannare.)

Jag tror det blir ganska bra om man lägger på ungefär en och en halv centimeter på barnets fotlängd - för växplats och tåviftning.

Sulan (1) är bra, men resten av mönstret behöver modifieras en aning (tycker jag), särskilt när man börjar dra upp det lite i storlek. Förläng hättan (2) en aning (nån centimeter). När det gäller bakkappan (3) blir den väldigt hög när man förstorar mönstret, jag tycker fyra och en halv centimeter räcker. Resårrännan (4) är möjligen lite smal.

Material:

Jag har använt manchester som yttertyg och fuskmocka i sulan. Får man tag i skinn är det förmodligen bättre.

Tunnare tyg till foder och resårränna (kan vara två tyg) samt eventuell applikation.

En bit av nåt som fäster ihop (typ vliesofix).

Resår att trä genom hällan i bakkappan.

Klipp ordentliga sömsmåner.
Klipp av yttertyget: två hättor och två bakkappor. Om du tänker använda samma tyg till foder och resårränna klipps den övre kanten (den breda) av bakkappan utan sömnsmån.

Av sulmaterial: två sulor.

Av fodertyg: två sulor, två hättor.

Sen har jag slagit ihop bakkappa och resåränna till ett. Det vill säga klippt bakkappor som är förlängda ordentligt uppåt. Två stycken förstås.

Men om man vill ha olika tyg går förstås det också fint. Det förklarar jag dock inte här.

Syordning:

Börja med att sy ihop hättorna i överkant. Därefter är det lätt att se var applikationen passar, om man vill ha en sånt.

Sy också två knapphål ganska högt upp på insidan av hättan (väldigt trevligt att sy knapphål som ingen kommer att se). Här ska resåren löpa sen.

Sen är det dags för bakstycket. Sy hop sidorna räta mot räta. Fodertyget som sticker upp ska sen bli resårränna.

Sen fattas det en pedagogisk bild här. Men det man ska göra är att sy en liten fåll på den bit av fodertygets kortsida som sticker upp och ska bli resårränna. Två små yttepyttefållar, en i verje ände. Alltså i förlängningen av den söm man just sytt. Lättast går det om man använder strykjärnet till att forma denna lilla ynkfåll.

Klipp sen rent och vänd rätsidan utåt. Vik ner och in resårkanten, nåla (strykjärnet är även här en vän).

Jag tycker namnlappen passar här. Sätt den i olika ändar på de båda bakkapporna om du vill ha båda på utsidan av den färdiga toffeln. Sy.

Sen är det dags för hopmontering. Börja med fotkappan. Det här är lite pilligt.

Den som vill plockar här fram overlocken. Men jag litar mer till husqvarnan min mormor köpte begagnad för trettio år sen. Overlocken hoppar alltid när det kommer till så här många lager. Och värre ska det bli.

Sen nålar man dit bakkappan och försöker få det hela att gå lagom mycket omlott. Sy igen.

Klipp rent, zickzacka och vänd. Trä resår genom kanalen och knapphålen, sy gärna ihop den på maskin.

Klart!

Tycker man sulan blir för hal kan man sätta dit små prickar av sån där pluppig textilfärg (finns på kreatima) så blir det mindre halkigt. Såg nån som tipsade om flytande silikon också.

Och eftersom det här är den första sömnadsinstruktion jag skriver mottages klagomål och påpekanden av oklarheter med extra stor tacksamhet.

Jackan live

Här är jackan från ett tidigare inlägg. Som ett litet bevis på att det händer att den faktiskt används. Men den var för stor hela hösten och nu när den är lagom är det fel säsong. Jag får väl hålla tummarna för en varm vinter (för det lär väl knappast någon annan göra åt mig) så att jackan hinner användas innan den blir för liten.

Mössa i e-slöjdtrikå, eget mönster.

Velouuuuuur!

Jag är född på 70-talet.
Jag är kär i velour.
Och allt orange.

På syfestivalen handlade jag för första gången av Nea Nobells undebara velour, ångrar förstås redan att det bara blev två meter. Kämpar för tillfället med att få ut så mycket som möjligt av dem.

Hittills utöver dessa två finns två par byxor och ytterligare en tröja tillklippta, därutöver har jag sytt ett par byxor, och gett bort. Det är inte illa om man tänker efter, och plötsligt är det inte ett dugg dyrt.
Hoppas bara det stämmer att man inte behöver tvätta den först, för det har jag inte gjort.





Letade länge efter mudd som skulle passa, men gav till sist upp (jag vet att brunt hade funkat, men jag är inte så svag för brunt på barnkläder, av den enkla anledningen att det var det fulaste jag kunde tänka mig som barn och lovade mig att mina barn skulle slippa (vilket hon förstås inte alltid gör). Dessutom ville jag inte dämpa knalligheten). Använde istället e-slöjd i halsen, tycker det funkar när man gör en sån där kant man viker om (heter rullå tror jag). Ärmmuddarna är i velour.


Om tröjan:
Myran behöver tunna utanpåtröjor utan blixtlås att ha under overallen.

Mönster:
Grue, 2 år. Missade nog att korta ärmarna innan jag satte dit mudd, de är väldigt långa.
I övrigt ett bra mönster som jag använt förr.

Material:
skånsk senap och turkos.

Bra:
Tycker det blir fint. Gillar de här tygerna i kombination. Tyget! Färgerna! Gillar också de brandgula knapparna på turkosbotten som sticker fram över axeln.

Dåligt:
Ärmlängden, och så blev ringningen lite stor.


Om tunikan:
Ville sy något roligare än en tröja, men med samma funktion, och overallen är ju ganska rymlig så det blir nog inte knöligt.

Mönster:
Eget med utgångspunkt i Grue. Även här blev ärmarna för långa. Och möjligen blev den mer utställd än jag tänkt mig.

Material:
som ovan, samt i ryggen en liten hälla gjord av de fina sariband man just nu kan köpa på indiska.

Bra:
Myran gillar den mycket. Jag tycker också den är fin. Tyget och färgerna förstås!

Dåligt:
Ännu större ringing här och ännu längre ärmar, sydde nämligen den här först. Att jag inte stoppade i mer skånsk senap, det är min älsklingsfärg!

En gardin!

Inspirirerad av Rino gick jag och köpte två julgardiner.

Här är den ena. Numera kjol

Möjligen blev det lite väl mycket i min farmorssmak. Lite för stel är den också.

Men ganska kul tycker jag.

Återkommer om den andra gardinen som är tänkt till mig.

Material:

Julgardin, mudd från syfestivalen. Skulle någon älska gardinen har jag en ganska lång bit till, kan bytas mot något kul.

Mönster:

Har en sån här kjol något mönster? Mudd efter myrans midja, kjolvidd efter gardinens längd.

Inte riktigt klart...

"Den tar vi inte av" sa Myran.

Men det gjorde vi. Det är en del pet klar, ingen fåll nertill till exempel

Till mig!

Bilden är inge vidare, fel har jag sytt och modellen är inte särskilt bra.
Men. Den är till mig!
Äntligen äntligen har jag kommit mig för med att sy åt Mig Själv.
Jag är mycket mycket nöjd. Kände mig helt glad hela kvällen igår. Det var nämligen då jag sydde den. Medan maken la dottern. Hon somnar för tillfället VÄLDIGT LÅNGSAMT. Jag hade visserligen klippt till allt tidigare, men all sömnad hann jag med medan Myran snodde runt runt i sin säng och gastade "Santa lusiba!" och andra kända julsånger.
(ikväll var det min läggning och någon sömnad orkar jag därmed inte med)

Åter till tröjan.
Jag gillar faktiskt inte modellen riktigt. Den känns lite tantig på något sätt. Det är liksom tröjans kurvor som syns, inte mina (eftersom dessa är betydligt mindre). Jo en av mina kurvor syns. Magen. (annars hade ni förstås fått se en profilbild!)
Ringningen funkar inte heller riktigt. Vill man var snäll mot Ottobres designer kan man skylla det på mina smala axlar. Hur som helst halkar den isär.
Och sen, värst av allt. Jag skäms. Halskantens skarv ligger i en av de främre sömmarna och även om det inte syns på bilden är det väldigt tydligt i den verkliga världen.
Det är så här, jag brukar alltid sy ihop hela halskanten till en ring först och inte lämna någon axelsöm öppen. Men jag tänkte att jag skulle prova att lämna en axelsöm och därmed slippa tänka ut precis exakt hur lång mudden behövde vara.
Sen tänkte jag ingenting förrän jag sytt ihop alla sömmar utom en som av en slump satt fram och då insåg jag inte hur stor betydelse min blunder skulle få utan sydde glatt vidare.
Jag trodde jag brukade ha tankarna på sömnad när jag borde ha dem på annat håll. Men det är alltså även tvärt om.
Nå ja. Jag är nöjd i alla fall.

Mönster: Ottobre woman 5/2008. Storlek 36. Även här är storlekarna större än i affären.

Material: Eisertrikå. Jag älskar den!

Bra: Den är min!

Dåligt: Min blunder. Att modellen inte var som jag tänkt mig.

Alldeles för fin

Den här klänningen är egentligen inte min stil. Men vid ett tillfälle kom jag till sykursen med planen att sy en klänning, och så en alldeles för liten bit av ett mycket fint gult tyg. Det här tyget hade jag tänkt ha till något annat, vad minns jag inte riktigt. Men det fick bli klänning av det i stället eftersom jag råkade ha det med mig.
Tycker trots allt att det blev ganska bra. Är väldigt stolt över att jag fick till det med vecken (ett på baksidan också).
De är gjorde så att jag helt enkelt delade mönstret i tre våder (två i bakstycket) och sen är en ganska så fyrkantig tygbit fastsydd baktill. För att få det riktigt snyggt var syfrökens tips att först sy hela våderna, sen pressa och därefter sprätta den decimeter som behövdes. Sömsmånarna är väldigt breda och kilen är bara platt fastsydd mot dem. (hm, jag måste nog kompletera med en bild).

Innerklänning utan veck i tunn lakansväv.
Blixtlås i nacken.

Mönster:
Eget med utgångspunkt i Meedom och Meedom.

Material:
Reatyg från Åhléns (sydde först en väska åt mig med det här som foder), lakansväv från tygaffären på St Paulsgatan i Stockholm.

Bra:
Att det blev så bra fast jag inte alls hade tänkt mig en sån här klänning.

Dåligt:
Den blir inte så ofta använd. Den är liksom lite väl stel och kalastjusig.