Inte riktigt klart...

"Den tar vi inte av" sa Myran.

Men det gjorde vi. Det är en del pet klar, ingen fåll nertill till exempel

Till mig!

Bilden är inge vidare, fel har jag sytt och modellen är inte särskilt bra.
Men. Den är till mig!
Äntligen äntligen har jag kommit mig för med att sy åt Mig Själv.
Jag är mycket mycket nöjd. Kände mig helt glad hela kvällen igår. Det var nämligen då jag sydde den. Medan maken la dottern. Hon somnar för tillfället VÄLDIGT LÅNGSAMT. Jag hade visserligen klippt till allt tidigare, men all sömnad hann jag med medan Myran snodde runt runt i sin säng och gastade "Santa lusiba!" och andra kända julsånger.
(ikväll var det min läggning och någon sömnad orkar jag därmed inte med)

Åter till tröjan.
Jag gillar faktiskt inte modellen riktigt. Den känns lite tantig på något sätt. Det är liksom tröjans kurvor som syns, inte mina (eftersom dessa är betydligt mindre). Jo en av mina kurvor syns. Magen. (annars hade ni förstås fått se en profilbild!)
Ringningen funkar inte heller riktigt. Vill man var snäll mot Ottobres designer kan man skylla det på mina smala axlar. Hur som helst halkar den isär.
Och sen, värst av allt. Jag skäms. Halskantens skarv ligger i en av de främre sömmarna och även om det inte syns på bilden är det väldigt tydligt i den verkliga världen.
Det är så här, jag brukar alltid sy ihop hela halskanten till en ring först och inte lämna någon axelsöm öppen. Men jag tänkte att jag skulle prova att lämna en axelsöm och därmed slippa tänka ut precis exakt hur lång mudden behövde vara.
Sen tänkte jag ingenting förrän jag sytt ihop alla sömmar utom en som av en slump satt fram och då insåg jag inte hur stor betydelse min blunder skulle få utan sydde glatt vidare.
Jag trodde jag brukade ha tankarna på sömnad när jag borde ha dem på annat håll. Men det är alltså även tvärt om.
Nå ja. Jag är nöjd i alla fall.

Mönster: Ottobre woman 5/2008. Storlek 36. Även här är storlekarna större än i affären.

Material: Eisertrikå. Jag älskar den!

Bra: Den är min!

Dåligt: Min blunder. Att modellen inte var som jag tänkt mig.

Alldeles för fin

Den här klänningen är egentligen inte min stil. Men vid ett tillfälle kom jag till sykursen med planen att sy en klänning, och så en alldeles för liten bit av ett mycket fint gult tyg. Det här tyget hade jag tänkt ha till något annat, vad minns jag inte riktigt. Men det fick bli klänning av det i stället eftersom jag råkade ha det med mig.
Tycker trots allt att det blev ganska bra. Är väldigt stolt över att jag fick till det med vecken (ett på baksidan också).
De är gjorde så att jag helt enkelt delade mönstret i tre våder (två i bakstycket) och sen är en ganska så fyrkantig tygbit fastsydd baktill. För att få det riktigt snyggt var syfrökens tips att först sy hela våderna, sen pressa och därefter sprätta den decimeter som behövdes. Sömsmånarna är väldigt breda och kilen är bara platt fastsydd mot dem. (hm, jag måste nog kompletera med en bild).

Innerklänning utan veck i tunn lakansväv.
Blixtlås i nacken.

Mönster:
Eget med utgångspunkt i Meedom och Meedom.

Material:
Reatyg från Åhléns (sydde först en väska åt mig med det här som foder), lakansväv från tygaffären på St Paulsgatan i Stockholm.

Bra:
Att det blev så bra fast jag inte alls hade tänkt mig en sån här klänning.

Dåligt:
Den blir inte så ofta använd. Den är liksom lite väl stel och kalastjusig.

På sykursen

I våras gick jag på sykurs. Med visst stöd därifrån sydde jag den här jackan.
Den är fodrad med fleece och sen ett snyggt tunt bomullstyg. Egentligen hade jag velat ha muddar nertill, men jag hittade aldrig någon färg jag gillade.

Jag sydde den som två jackor, en i manchester och sen en av både fleece och tunn bomull samtidigt. Manchesterjackan gjorde jag ett par centimeter längre både i ärmar och fåll. När jag sen sytt ihop inner och ytterjacka vek sig yttertyget snällt om fodret och det var bara att sy en stickning som höll ihop allt. Men innan dess sydde jag i kragen och stängde slutligen alltihop genom att sy dit blixtlåset.

En sak jag lärde mig om kragar: Den övre delen ska vara lite bredare än den undre. Den blir ju så att säga i ytterkurva när man viker ner kragen. Om det är begripligt. Känner att hela den här beskrivningen är lite oklart. Antagligen för att det ju trots allt var i våras jag sydde jackan.

Så varför finns jackan här överhuvudtaget? Antagligen vill jag bara skryta och snabbt fylla bloggen lite så den inte ekar så ödslig och tom...om...om... (detta skulle då föreställa ett litet eko)

Mönster:

Meedoms form 2 storlek 86. Inte så bra. Det är snyggt. Men ärmarna är på tok för smala nertill. Dessutom var det hela tänkt som en vårjacka. Men jag var inte riktigt bekant med hur väldigt stora Meedoms mönster är. Och nu när jackan äntligen är i rätt storlek är det fel årstid. Men har Myran växt ur den i vår får väl någon som är bättre synkad ärva den.

Material:

Manchester från Sundbybergs textilcentrum. Jag är mycket svag för manchester. Och kanske ännu svagare för tegelgul, brandgult, allt som är varmorange.

Bra:

Att jackan alltid får fint beröm när den visar sig utomhus.

Dåligt:

Att jackan så sällan får visa sig utomhus (får era ungar ha sånt här på förskolan?)

Draktröja

Den här tröjan tog sin lilla tid.

Först skulle jag hitta ett mönster på en drake som funkade att brodera.

Sen skulle jag brodera den.

Och slutligen fastnade alltihop ganska så länge för att jag inte hittade muddväv jag gillade. Jag ville ha en varmgul färg. Till slut gav jag upp och nöjde mig med den här som känns lite tråkigt smutsgul.

Jag har börjat att bara overlocka fållen på tröjor som den här. Jag tycker det är blir snyggare än mina inte alltid helt lyckade fållningar med tvillingnål. Fast egentligen är det nog lika mycket för att jag är lat och bara vill bli klar så där på slutet.

Ser ni förresten var jag snott draken? Ledtråd: det är ingen drake.

Den ville äta Lillan opp,

men katten rädda Lillans kropp.

Mönster:

Tror det är ur ottobre 1/2008. Storlek 86, men förlängd. Det är ett bra mönster. Sitter bra på (i alla fall på min Myra).

Krokodilen är ur Ivan Arosenius Kattresan.

Material:

E-slöjdtrikå. Kan inte bestämma mig för om jag egentligen tycker att den är lite väl stum.

Mudd antagligen från Ohlsons.

Bra:

Det här är ett av mina favoritplagg (på Myran, men jag skulle gärna ha en själv också). Gillar färgerna (utom på mudden), gillar krokodilen (gillar överhuvudtaget att sno så där ur älsklingsböcker)

Dåligt:

Jag har sagt det förut men här kommer det igen: muddfärgen.

Och så bilden då. Har inte lärt mig hur man fotar kläder så de ser snygga ut ännu.

Början

jag tror att det är dags för mig att börja nu